Ibland önskar jag att jag hade brutit benet istället för att drabbas av en utmattningdeprition.
Då hade alla förstått hur man verkligen mådde...
Men nu sitter mitt på insidan och det syns ju inte alltid på utsidan så ibland blir jag väldigt less.
Man kanske skulle sätta bandage runt skallen, skämtosido...
Men sen jag blev "sjuk" för det är ju en sjukdom även om jag har svårt att visa det eller inse det så har jag blivit mycket ljud och ljuskänslig, mycket trött, koncentrationssvårgiheter, alltid en oro, nervösitet, svettningar, dålig på hantera stress, svårt att sköta min hygien eller inte brytt mig hur jag ser ut,har minnessvårigheter, ointresserad av omvärlden, seg i vardagen,svårt att ta mig till att göra saker utan att bli trött, sover mycket eller mindre.... Usch, det går inte beskriva hur allt är... Man önskar man var sitt gamla jag... Men är också rädd att bli mitt gamla jag.. Att bara köra på. Jag gjorde verkligen massor med mina barn men nu blir inget gjort riktigt.....
Har varit utan fluxetin (mot depp och ångest) i 2 veckor... Fy kände mig verkligen dålig när man slutade med dom. Jag vet exakt hur de var när man började med dom.... Usch, man mådde skit.
Nu har jag sen igår börjat med en ny medicin. Den kan man också må skit av tills kroppen ställer sig in på den... Igår var jag så trött och hade lite illamående. Hoppas det förblir så.
Jag berättade för min sambo att jag var så rädd för alla biverkningar i början så jag ville inte börja med dom förens idag. Men han kom med en stöttande kommentar så de gick bra.
