Trötta klubben alltså. Mår inge vidare… Inte kroppsligt utan i tankemässigt. Jag vet inte vad de är för fel. Tror jag har en stor ångestprocess som håller på just nu och kommer hålla på ett tag. Vet tyvärr inte riktigt varför jag känner denna ångest,men de känns som dom flesta har de bättre än vad man själv har. Alla har en sån tur med jobb,kärlek och hela faderullan. De känns som jag har inget även fast jag går till jobbet varje dag,träffar min UNDERBARA SON,lever ett bra liv. Något fattas. Men jag kan inte sätta punkt på de riktigt…. Hur som helst. Jag kommer väl aldrig få ett svar när jag aldrig listar ut det av mig själv. Hur som helst,jag känner mig glad även fast jag ser ledsen ut. De är väl positivt iaf?! Jag får tänka lite allvarligare med denna sak. Jag har ju trots allt min lilla ögonsten William. Vad skulle jag göra utan honom? Jag älskar dig sötis! Du är världens finaste pojke!!!!!
Love Jannice
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar