WILLIAM FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

Jag läste Williams gamla förlossningsberättelse! SÅ KUL! :) De är nu ca 2,5år då jag låg och pressade ;-)

Förlossningsberättelse
(DAG 1) De började med att vi vaknade tidigt lördagen den 12/1.
På överburenskonrollen sa dom att jag skulle bli igångsatt då (vilket jag blev). Ringde in till förlossningen runt 7 på morgonen. Tobbe låg och sov fortfarande. De var kaos så dom bad mig ringa senare. Skumt tyckte jag.Ringde dock senare. Runt 10. Fick tid att komma in och Tobbes pappa skjutsade in oss.
Tog i väskorna in i bilen och jag kunde inte alls tänka i bilen. Herregud tänkte jag. När vi väl kom in så fick vi möta barnmorska och jag fick CTG apparat och vart inskriven.
Sen var de dags för att bli igångsatt. Läskigt tyckte jag,
Först skulle vi sätta in en "ballong" trodde dom ja..
Men de gick inte alls så de vart en propres (hormons tampong).
Den sattes in kl 14,00 ungefär. Efter de fick vi komma in till ett rum. Där proppade jag i mig energi alltså. Massor med frukt och annat gott. Drack en del.Propresen började med "lätta" verkar. Som sammandragningar (mensvärk). Tyckte de var helt OK. Men kunde inte tänk dom andra värkarna alls.Runt 17 tiden så började värkarna komma och de var inte alls lätt att ligga, sitta eller gå.
Allt var så jobbigt. Fick andas igenom dom värkarna *tungt*
Dom koppla in CTG maskinen lite då och då för att kika på om bebisen mådde bra, vilket den gjorde också. Så skönt de ju.
Jag fick pröva på TENS (klossar som man sätter på magen som gör en "kittlande" känsla som man sätter på rygg o mage) och varma kuddar som smärtlindring. TENS var skön i början och sen vart de bara jobbigt på slutet.Vid 21 tiden kom en barnmorskan och undersökte. Då var jag öppen 2 cm. Jag tänkte. Fan de gör skit ont. Kommer de inte öppna fortare??Låg och kämpa rejält med mina värkar, vred och vände på mig. *ajaj* Slumrade till och somna lite med. Inget jag minns väl. Å, sa flera gånger att jag klarar inte den här smärtan.Men kämpade vidare iallafall med mina förbannade värkar. Var ganska stolt över mig själv att jag kunde hantera en del.

(Dag2) .. Fortsatte och kämpa och kämpa. Tobbe fick knappt röra mig.Hade så ont.. Vid 00-slaget så ville jag bara gråta.. Förbaskat ont.Var då öppen 5 cm och då tog dom ut propressen. Den var alldeles gulbrun. *usch*Ca 1 timme efter fick jag byta rum till förlossningsrummet, hade fortfarande TENS då.
Men gud så obehagligt de vart. Kämpade med mina värkar tok mycket.Fick testa lustgas med. Men jag spydde av den. *haha*
Run 1.40 undersökte dom mig. Då var jag öppen 7 cm..
Å, bara 3 cm kvar tänkte jag. Men fy vad sakta de kommer gå..
Fast jag kämpade vidare. Tobbe var så underbar mot mig hela tiden.. kl.01.50 Var narkosläkaren där. Stog inte alls ut längre med värkarna..Fick epidrial (REKOMENDERAR STORT). Jag kände verkligen INGENTING!Inga värkar alls. Var helt som vanligt. Såg på datorskärmen när värkarna steg.
Men jag var som en ny människa. Gud vad glad jag var. 
Jag och Tobbe gick ut i korridoren för att försökta öppna snabbaren med gåstolen.Usch, jag var helt ranglig i bena och höll på ramla ihop lite då å då. Men jag tyckte de var helt underbart att smärtan var borta.Så ranglig i bena.. Gärna för mig! Fick också sitta på en stor boll. Tobbe fick sitta bakom mig och massera ryggen. Fick ont i den *hmm*Vid 4 tiden var jag öppen helt och då drog dom ner på epidrialen.Kände lite värkar då och då igen. Men inte alls lika starka som i början.Dom vart "skönare" på något sätt.. Som mensvärkar igen.. Tur de.Vid 5,30 tiden ungefär började jag krysta men de var svårare än vad jag trodde.
Bytte ställningar då å då. Men jag kunde verkligen inte de..
Tänkte hela tiden. Jag måste, jag måste, jag måste. Annars kanske de blir kejsarsnitt?!Nej, jag kunde verkligen inte. Så barnmorskan diskuterade med en doktor.Så då gav dom förslag om sugklockan. Jag tänkte. Bara han kommer ut nu..Vid 07.07 så satt de igång med sugklockan och 07.17 var han ute. Så runt 5-6 krystningar så var han "poff" ute. Så underbar att få se sin son.Å, ännu härligare när han kom upp på bröstet.Sen sa barnmorskan att jag inte sprack något.. Dom tyckte de var lite konstigt.
Jag med.. "Va, SPRACK JAG INGETING"..? Skönt att slippa sy iaf..
Men fy fan vad jag bölade när min son kom ut.. <3

Efter 14 timmars smärta kom våran lilla William
han kom ut 07,17 den 13 Januari.
Han vägde 3580 gram och var 54cm lång.
En underbar och söt liten grabb.
Han hade mörkt hår och mörk blåa ögon.
Vi stannade på BB avdelningen i 4 dagar och amningen var bara dryg.Jag grät nästan för att jag kände mig kass på amningen.
Såriga bröst är inget man pallar med heller. Å underlivet var så ömt.Nej, usch vad hemskt. Toalättbesöken har inte varit roliga alls dom här dagarna.Och en sak till fy fan vad ONT allt gjorde..
Fast krysta ut William var fan så mycket skönare än att ha värkarna.Kanske bara var för att jag fick epidiralen också. SÅ JÄVLA SKÖNT! Är stolt över Tobbe som pallade med mig under den tiden.Jag var bara för jobbig och irriterad. Men hade så jävlans ont..

Tack för alla gratulationer till våran lilla son William :)
Gud vad jag älskar min lilla son.. Han är förbannat underbar..