En natt till då..

Man känner sig alltid bakis när man sover så här länge om dagen. Eller länge och länge. När man jobbar natt måste man få alla timmars sömn och de är den enda riktiga sömnen utan att jag blir störd eftersom W är alltid på dagis då. Men man är helt groggig när man vaknar. Man fattar ingenting. Vet inte vilken tid de är eller vad de är för dag. Tur man har lite koll iaf :) Ja, då har man väl varit sjuk i en månad tror jag. Den jobbiga förkylningen. Kanske dags att gå till doktorn? William har också varit till och från sjuk i nu en månad så honom ska jag boka tid till. Han har haft feber till och från i en veckas tid nu och de är obehagligt. Han har legat i frossa och huttrat och sovit middagar som aldrig förr. Han som aldrig vill sova middag annars. De är säkert någon bakterie som är envis som har bosatt sig där.

En jobbnatt till och jag gillar mitt gäng jag jobbar med. Jag tycker de är trist om vi ska splittras. En bra och stressfri grupp. Hoppas de behåller oss. Jag tycker de skulle vara tråkigt om man fick byta grupp och chef som man trivs med men sånt är livet när 5 skift ska pangas på vid februari tror jag de blev. Man får hoppas på de bästa. Vi får nog reda på grupperna inatt skulle jag tro. Imorgon ska vi med jobbet till Stockholm och göra de osäkert. Ska gå på Wallmans och de är 80 tals tema. De kan nog bli kul. Nu ska jag packa för jag ska sova hos mormor och morfar i stan imorgon så man slipper fram och tillbaka. Kanoners att man har dessa fantastiska människor :) Sen blir de att hämta skrutt. Han ligger sjuk hemma hos Vivi och Arne. Puss