Nu blev jag rädd…

Minns ni mitt inlägg om att sova bra efter nattpass, att man ska vara ett ego? Inte så svårt att missat för jag publicerade de bara igår. I söndags morse när vi var på väg hem alla trötta jobbarkompisar så hände något som inte får hända. Jag vet inte om de är någon bra ideé att skriva detta men jag nämner inget mer att han och jag har gått i samma skola på min gamla hemort och nu jobbar vi ihop.

Men då händer det. En kära kollega somnar vid ratten och kör över på andra sidan av vägen och kvaddar bil och lite av sig själv. Nu hade han tur och skada bara arm och näsben vad vi fick höra och han mådde bra under omständigheterna men var chockad. Å,där gick vi under söndagsnatten och tänkte på han allihopa. Man får en tankeställare. Jag har ju själv krockat efter ett nattpass å de gick ju betydligare bättre än vad min jobbarkompis gjorde men tänk så viktigt det är för oss nattarbetare att få sömn. De gör mycket. De är så lätt gjort att de händer och nu måste vi alla som jobbarnatt tänka på detta som hände om vi känner oss trötta.

De är lätt gjort men man tänker ju bara “jag vill hem” när man sitter i bilen. Jag vet ju själv. Men jag tänker varje gång efter jag har jobbat ett monsterpass å jag är trött “kommer jag överleva denna bilresa hem”? Usch,de är så hemskt. Mamma har satt en regel för nu har de hänt (både han och mig) att om jag känner mig trött inte ska sova hemma på helgerna. Hoppas jag lyssnar på de då. För jag är jäkligt rädd om mitt och andras liv…..