torsdag 29 september 2011

ÅNGEST=SJUKDOM?
Jag har ju litet problem,kanske inte litet problem för mig utan större än vad man kan föreställa sig. Jag bär ju på en stor ångest nästan jämt. Ni som känner mig långt in i själen vet hur jag fungerar och hur jag känner mig stup i kvarten och hur min bakgrund och erfarenheter har varit förr i tiden,den tiden sitter ju i lite idag med tyvärr och kommer vara “märkt” för livet men jag har försökt glömma och de går bättre å bättre för alla år som går.

Jag har absolut inga tankar som förr då jag kände livet var piss å inte värt att leva. Idag skulle jag ALDRIG,ALDRIG NÅGONSIN ens tänka så som jag gjorde då å jag ångar att jag tänkte så förr men mina närmaste vet varför. Jag var med om massor som inte ska hända alls,massor som min familj gav tusingen på en stor stöttning. Jag har inte vågat öppna min käft om detta. Även vänner kom för att trösta och krama mig. Det som har hänt,har ju hänt å man kan inte backa bandet. Jag tror att de som hände mig har en stor påverkan på självförtroende å lite till ångest. Men jag jobbar ju på detta. Jag är inget annat än idag lycklig :)

Jag tror de flesta tycker man är ganska knäpp och ha svårt med att göra…?!? Men såklart växer mitt självförtroende mycket å kul att höra de från andra. Jag tycker inte jag är sjuk pga detta med ångest men jag tycker heller inte de är normalt att bära på så mycket ångest. Min ångest vandrar mellan små saker för det mesta ex vad jag ska ha på mig,hur jag vill ha saker,frågor som varför,hur,när osv. Ju äldre man blir,ju mer tankar blir de i skallen. Men de känns som de är bara jag som bär på ångesttankar. Man kanske kan få hjälp för sånt vad vet jag?! Jag är inte deprimerad längre,iaf inte som förr. Jag gråter aldrig ett hav längre utan en vattenpöl istället om jag deppar ner mig lite. Vilken skillnad,vilken framsteg,jag är glad :)


Jag har förstått att ångest kommer vi alltid bära på mer eller mindre. Men jag vill minska ner det. Jag är ingen sån person som hakar upp mig på saker. Men när de gäller att bevisa något för någon annan kan man bli lite skraj å så :) Men jag har lärt mig massor av andra människor att man ska kämpa å inte ge upp!

2 kommentarer:

Jessica sa...

<3 <3 <3

linda sa...

Jag vet allt för väl hur det är, känner igen det