Vilse

Tragiskt att man ska känna av så mycket känslor just nu... Jag mår hyfsat bra men är less å trött..Jag har nog inre känt mig så osäker på vissa punkter här i livet än just nu... Sova kan jag inte alls. Ligger å vrider å vänder,vänder kudde Från varma sidan till den kalla. sätter mig upp i sängen,går å tittar till william,kastar mig i sängs,vrider på täcket,sparkar mig av täcket,drar upp täcket å så fortsätter det. trots att jag har en stor säng kan jag inte somna i tid. Skulle behövas piggas upp. Skulle behöva någon peppande människa gapar åt mig - men det vill jag inte heller just nu, då skulle jag bli less å trött å stänga in mig på toaletten. De värsta som finns så är det människor som säger åt mig hur jag ska leva mitt liv. Jag sätter väl min egen stil å tid på de när jag vill. Jag sätter mig i dåliga sitsar. Jag kan inte sova,jag äter de mest oregelbundna tiderna i världen,får ont i magen stup i kvarten,å lite privata delar också. Sköter inte mig själv just nu. Nu skulle mamma bara vilja knäppa mig på fingrarna å säga till mig att skärpa mig,men så enkelt är de inte denna gång. Å,hon vet också hur saker i livet kan vara dock är hon duktig å inte yttra sig lika mycket om det som jag. men vad är det då med mig? är jag missnöjd? Är jag trött,less,förbannad? Jag är så ofokuserad till tusen å känner mig vilse å trött. Har känt så ett tag å har hållit ut länge. De brukar sägas att "man gråter för att man har varit stark länge". Tårar som rinner som egentligen jag kämpar mig emot som jag inte vill att de ska falla ner. Varför förstår inte alla? Alla behöver inte förstå men visa respekt. Så här blir de ofta med mig på vintern och skulle helst vilja slippa det! Dock är det alltid små grejer som stör mig å de blir ju inte bättre av sånt. Men försöker tänka positivt å tänka på Kristins ord som hon berättade för mig när vi samtalades vid förr. Tänk om man kunde flytta utomlands men då skulle jag sakna de typiska svenska livet!