Här är min förlosningsberättelse när jag väntade William. Den är skriven den 18 januari. 5 dagar efter William föddes. Jag var bara 19år så man skrev lite luddigt då ;)
(DAG 1) De började med att vi vaknade tidigt lördagen den 12/1.
På överburenskonrollen sa dom att jag skulle bli igångsatt då (vilket jag blev).
Ringde in till förlossningen runt 7 på morgonen. Tobbe låg och sov fortfarande.
De var kaos så dom bad mig ringa senare. Skumt tyckte jag.
Ringde dock senare. Runt 10. Fick tid att komma in och Tobbes pappa skjusade in oss.
Tog i väskorna in i bilen och jag kunde inte alls tänka i bilen. Herregud tänkte jag.
När vi väl kom in så fick vi möta barnmorska och jag fick CTG apparat och vart inskriven.
Sen var de dags för att bli igångsatt. Läskigt tyckte jag,
Först skulle vi sätta in en "ballong" trodde dom ja..
Men de gick inte alls så de vart en propress (hormons tampong).
Den sattes in kl 14,00 ungefär. Efter de fick vi komma in till ett rum.
Där proppade jag i mig energi alltså. Massor med frukt och annat gott. Drack en del.
Propressen började med "lätta" verkar. Som sammandraningar (mensvärk).
Tyckte de var helt OK. Men kunde inte tänk dom andra värkarna alls.
Runt 17 tiden så började värkarna komma och de var inte alls lätt att ligga, sitta eller gå.
Allt var så jobbigt. Fick andas igenom dom värkarna *tungt*
Dom koppla in CTG maskinen lite då och då för att kika på om bebisen mådde bra,
vilket den gjorde också. Så skönt de ju.
Jag fick pröva på TENS (klossar som man sätter på magen som gör en "kittlande" känsla som man sätter på rygg o mage) och varma kuddar som smärtlindring.
TENS var skön i början och sen vart de bara jobbigt på slutet.
Vid 21 tiden kom en barnmorskan och undersökte. Då var jag öppen 2 cm.
Jag tänkte. Fan de gör skit ont. Kommer de inte öppna fortare??
Låg och kämpa reält med mina värkar, vred och vände på mig. *ajaj*
Å, sa flera gånger att jag klarar inte den här smärtan.
Men kämpade vidare iallafall med mina förbannade värkar.
Var ganska stolt över mig själv att jag kunde hantera en del.
(Dag2) .. Fortsatte och kämpa och kämpa. Tobbe fick knappt röra mig.
Hade så ont.. Vid 00-slaget så ville jag bara gråta.. Förbaskat ont.
Var då öppen 5 cm och då tog dom ut propressen. Den var alldelses gulbrun. *usch*
Ca 1 timme efter fick jag byta rum till förlossningsrummet, hade fortfarande TENS då.
Men guuuud så obehagligt de vart. Kämpade med mina värkar tok mycket.
Fick testa lustgas med. Men jag spydde av den. *haha*
Run 1.40 undersökte dom mig. Då var jag öppen 7 cm..
Å, bara 3 cm kvar tänkte jag. Men fy vad sakta de kommer gå..
Fast jag kämpade vidare. Tobbe var så underbar mot mig hela tiden..
kl.01.50 Var narkosläkaren där. Stog inte alls ut längre med värkarna..
Fick epidrial (REKOMENDERAR STORT). Jag kände verkligen INGENTING!
Inga värkar alls. Var helt som vanligt. Såg på datorskärmen när värkarna steg.
Men jag var som en ny människa. Gud vad glad jag var.
Jag och Tobbe gick ut i korridoren för att försökta öppna snabbaren med gåstolen.
Usch, jag var helt ranglig i bena och höll på ramla ihop lite då å då.
Men jag tyckte de var helt underbart att smärtan var borta.
Så ranglig i bena.. Gärna för mig! Fick också sitta på en stor boll
Tobbe fick sitta bakom mig och massera ryggen. Fick ont i den *hmm*
Vid 4 tiden var jag öppen helt och då drog dom ner på epidrialen.
Kände lite värkar då och då igen. Men inte alls lika starka som i början.
Dom vart "skönare" på något sätt.. Som mensvärkar igen.. Tur de.
Vid 5,30 tiden ungefär började jag krysta men de var svårare än vad jag trodde.
Bytte ställningar då å då. Men jag kunde verkligen inte de..
Tänkte hela tiden. Jag måste, jag måste, jag måste. Annars kanske de blir kjesarsnitt?!
Nej, jag kunde verkligen inte. Så barnmorskan diskuterade med en doktor.
Så då gav dom förslag om sugklockan. Jag tänkte. Bara han kommer ut nu..
Vid 07.07 så satt de igång med sugklockan och 07.17 var han ute.
Så runt 5-6 krysningar så var han "poff" ute. Så underbar att få se sin son.
Å, ännu härligare när han kom upp på bröstet.
Sen sa barnmorskan att jag inte sprack något.. Dom tyckte de var lite konstigt.
Jag med.. "Va, SPRACK JAG INGETING"..? Skönt att slippa sy iaf..
Men fy fan vad jag bölade när min son kom ut..
William kom kl 07,17 den 13 Januari 08
Han var 54cm lång och vängde 3580 gram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar