Den nionde juli

Den nionde juli kom vår andra son till världen.
De började med att jag hade en bokad tid på Akademiska klockan åtta men fick inte komma in förs nio och bli undersökt av läkaren.

Väskorna var packade då min barnmorska i Heby sa att det kan bli av då.
Hade räknat med att få åka hem faktiskt så när det sa att de fanns plats så tittade sambon och jag bara på varandra..

Men så tänkte jag.
Vi gör det nu.
Fick komma ner på förlossningen runt tio tiden och göra CTG.
Fick i mig lite lunch och barnmorskan tog hål på hinnorna vid halv tolv.
(Var redan då öppen 2 cm innan).
Jag ångrar att jag inte dokumenterade bättre denna dag för man har minnesluckor tyvärr.
Men började känna molnande värk och det var hanterbart och jag skulle få säga till när jag ville ha EDA.
Vid fem kunde jag inte stå ut.
En härlig narkosläkare kom och la EDA på mig.
Han förklarade vad han gjorde i minsta detalj.
Hela förlossningspersonalen var otrolig duktiga och tog hänsyn till att jag var lite rädd.
Han träffa tre stycken skift och alla var lika duktiga.
Vid nio tiden kände jag ett sånt tryck nere och då byttes det skift.
Sen var det bara att krysta och denna gång kände jag verkligen krysningsvärkarna.
Fick ju för bra bedövning sist så jag visste ju inte hur man skulle göra riktigt?
Sedan vid 22:24 så var han ute och lustgasen var en räddning där med då jag egentligen ville ha mer EDA men att de var försent att ge mer.
Men lustgasen var otrolig bra.
När dom som förlöste mig gick det väl forten.
Min förlossning tog knappt 12 timmar och allt kändes bra.
Sprack inget och toalettbesöken var hur enkla som helst.
Sist fick jag sitta en halvtimme för att få ut några droppar kiss..

Så nu när lilla Felix har kommit har det varit fullt upp med honom och familjen.
Amningen tar en del tid och han är en småätare min son ;)
Somnar när han äter och de kan vara lite knepigt för sen blir han vrååålhunrig... hihi.

Han vägde iaf 3460g och var 51 lång våran kille.

Vi åkte hem dagen efter mot eftermiddagen.
Jag hade nog tagit i för mycket när jag krystade.
Ont i armar,rygg,nacke och skallverk.
De bara dunkade i skallen men hem ville jag.
Tror jag kanske åkte hem för tidigt men sånt man kommer på i efterhand sådär.
Men tror inte min värk hade släppt snabbare på BB avdelningen heller.
Men usch så jobbiga dagar det var.
Fick bli matad,servad,hjälpt mm...
TACK alla!
Idag mår jag bättre.
Dunkande skalle kan jag stå ut med men tror det blir bättre för varje dag som går.
Rygg och nacke inte lika farligt alls.
Men vad mina hormoner och känslor har sprudlat för min lycka,min värk och jobbiga dagarna.
Mest för värken har jag tappat tålamodet för.
Känns som man ha varit med om en bilolycka.
Men nu äntligen är jag på bättringsvägen.

PKU testet gjordes i söndags med.
Han var så duktig så.
Han hade gått ner 300 gr.
Jobbigt att få till allt men det är hur vanligt som helst att dom tappar första veckan.
På torsdag ska vi på vårt första BVC kontroll för vägning mm igen.
Hoppas han har gått upp i vikt nu.

Jag ställde mig på vågen idag.
Minus 8 kg har jag tappat... :O

Så nu förstår ni varför det har varit "dött" i min blogg.
KRAMAR