PAUS?

Jag har känt länge nu att jag skulle behöva en paus ifrån vardagen.

Det har varit så mycket och elände med en del saker.

Dels har vår minsta varit titt som tätt varit sjuk med förkylningar och sovit dåligt.

Som resulterat att jag sovit dåligt och inte orkat.

Jag får ta en del smällar själv ibland också när jag mycket är själv med barnen.
Jag vet knappt när jag fick en rejäl sovmorgon sist?

Känns som jag klagar men inte alls.

Ventilerar.... Så människor omkring mig ska förstå att man inte är anträffbar tjugofyra/sju för alla.

Jag bara undrar varför mamman alltid ska få ta så mycket ansvar i största allmänheten?

Jag ser det i många förhållanden...
Har det alltid varit så att mamman får ta den tunga och tuffa biten själv med barnen?
För om inte mamman fanns verkar inte saker och ting fungera?
Har jag rätt eller fel?
Hur har ni gjort? Vore kul att få veta.

Jag har ju en dröm att vi ska kunna dela på allt med att ta dom nattetid eller gå upp på morgonen.

Men det kommer nog inte funka alls.
Fast det känns lite som att det är karlns tur sen när jag börjar jobba igen?! ;)

(jag och mina syskon)

I vilket fall så behöver jag en paus.
Bara att få ro om mig själv eller umgås med en vän.
Införa en obligatoriska dagen.
Hm.....
Fan vad bitter jag är idag tänker ni.. ;)
Ja,vi alla har våra dagar tyvärr.
Om man inte får sova skapligt så blir dagen drygt.

Nej,ska passa på att vila medans den lilla gör det.