Det tar lite tid ibland...

Hej, jag har haft många dagar som varit jobbiga.
Därav inget blogginlägg.

Ni vet när ångesten sitter i halsgropen ,smärtan gör så ont så du vill spy eller håller på svimma och man inte vet vad man ska göra?!?
Jag är otrolig tacksam över min fina familj...
Mamma, pappa, syrrorna och min fina familj med sambo och två barn.

KÄRLEK,KÄRLEK,KÄRLEK!

❤

I torsdags åkte vi hem och hälsade på pappa.

Snäll sambo hjälper till att laga pasta carbonara på kvällskvisten.

och sen tog jag med köpepizza.

Vi hjälpte till med både gräsklippning, diskning, dammsugning, luncha och fikade.

Dom var tacksamma.

Jag har väldigt svårt att göra saker just nu men denna dag gick galant.
Pappa måste leva ett stressfritt liv nu pga sin sjukdom har fick diagnoserat förra veckan.

Min familj går igenom en andra käftsmäll nu nämligen.
De gör ont inom en.
Jag tycker sjukdomen som vi fick reda på för 2 veckors sen är jobbigare än pappas olycka (SOM OCKSÅ VAR MYCKET JOBBIG) i april.

Den kunde jag bearbeta bättre...
Nu när man får reda på att han också har en obotlig sjukdom så "dör man lite inombords" också eller hur man ska förklara det.

Typ så. Ångest mm.

Jag gick till läkaren i början av september då min kropp sa ifrån, jag gjorde för mycket fel, jag sov dåligt, grubblade, allt blev tvärt.... En psykolog kopplades in också.

Nu är jag sjukskriven och behandlas för mina problem.

Storesystern hade köpt Sofiabakelse (Budapest fast med hallon) och morotskaka som vi smaskade i oss... Bageri brantingtorg kan dom :)

För snart en vecka sen fotograferades vi i Botaniska trädgården.

Redan sett tre fina kort.
Resten kommer senare :)

Minsta systersonen fick följa med och mysa.
Han är så söt och gullig!