"Disco i huvudet"...

HELLO!!!

Tur man har sina barn.
Dom är roliga, smarta och härliga.

Idag har vi spelat familjespel och myst.
"Vem där" spelade vi.
Lär Felix det spelet även om det är ifrån 7 år....
Han tycker det är skoj och William är expert på det :)
Älskar mina fina killar!

Imorgon ska vi ta fina familjekort som det ska bli kul att rama in på väggarna..

❤

Felix har fått en superfin grön täckjacka av sin farmor.

Den är snyggare i verkligheten...
Pappan i huset köpte så fina skor, stövlar, vinterkläder till barnen så jag blir rörd.
Brukar vara jag som fixar det praktiska i familjen.
Men han vet ju att jag inte är 100 pigg och "halkar efter" så han är så söt som fixar lite nu..

❤Här tummas det upp för att det är lördag!

Någon effekt har då inte anti-depp medicinerna gjort ännu.
Jag känner mig ännu tröttare men vill ge det ett försök.
För i mitt huvud pågår det "disco"....
Jag får panikångest för inget, tycker det är jobbigt att vistas ihop med flera människor och att gå på stan där alla stirrar på mig....Känns som alla vet att jag är sjukskriven och att jag äter antidepressiva.. De är ingen hemlighet. Alla vet väl redan. Vet inte hur det kan gå från att tycka det är kul att socialisera sig till att få fobi för allt sånt där.
Idag kände jag bara panik inom mig och kändes som jag ville spy....
Ska aldrig utsätta mig för det igen om jag inte känner att det är OK.
Jag mår dessutom så illa av tabletterna men måste fullfölja dom om någon effekt ska bli.

Jag vill bli av med ångesten och paniken...
Fick insomningstablett för jag sover dåligt sen en tid tillbaka.
 Shiit, dom funkar bra om man inte är allt för upprörd i gråt eller ilska.
Alltså man somnar inom 30 min...
5 min var nog första natten och igår ca 30??
Men dom tar jag bara när jag måste.

Nog om det.

Ett sms kom idag från mamma med en glad pappa som också tumma upp för det var lördag!
Min fina, snälla, omtänksamma, roliga, härliga pappa.

Han kan man inget annat än att älska. Och mamma förstås också ♥

Igår var jag arg och mycket ledsen när jag skrev i min blogg.

Jag borde inte skriva när jag är arg och ledsen.
De var dumt.
Det kan bara bli så STARKT då.
Min ilska och besvikelse på pappas sjukdom besked blev ett par rader som jag bara ville få ut.
Och de kanske blev lite mer egoistisk sådan av mig?!?!
För hur ska pappa egentligen känna sig i de hela??
Jag kan då inte uppnå hans nivå att känna hur han känner sig nu.

Man kan aldrig förstå någon annans sits förrns man själv är där.
PUNKT!