Bara acceptera läget...

Inte så mycket som har hänt...
Varit på min syrras sons dop 😀
Ska försöka göra ett inlägg om de så småningom.

Dagarna just nu är att försöka ”stå upp”.
De är jobbigt ibland att göra saker.
Vissa dagar står disken på bänken i flera dagar, dom senaste dagarna har jag inte orkar med att leka med sönerna utan att känna mig trött, de kan gå flera dagar innan jag tvättar, innan jag ens orka bry mig om tvätten, ibland orkar jag inte ens engagera mig i saker.
Min stora son har hjälp mig med den minsta frivilligt 😭❤️... så ska det inte vara 😥
Jag får verkligen skuldkänslor att det inte är som förr...
Men min stora son ser på mig att jag behöver hjälp!
Han är en klippa som vill hjälpa till fast han inte behöver 💜
Just nu när man är sjuk så får de helt enkelt vara så...
Om jag orkar ta mig någonstans är det bra säger min psykolog.
Man får se det lilla som är det stora brukar hon säga.
Jag gillar verkligen att hon är förstålig.
Guldvärt att ha en bra psykolog att prata med, ventilera och säga som det är.

Jag skriver mer sen. Förhoppningsvis ska de bli lite roligare inlägg☺️Kram Jannice