en stressad hjärna

Många känslor som pendlar inom mig framåt tillbaka.
Jag känner mig inte tillräckligt eller helt hundra.
Är trött för minsta lilla grej... alltså inte trodde jag att jag skulle drabbas av den under 30 år... jag är väldigt energifull människa innan detta ”magplask” hände mig. 
Efter det känns de som att jag aldrig kommer tillbaka dit jag var för.
De är en lång uppförsbacke.
Men en gång kommer jag komma dit.
Jag känner ofta att jag sviker mina barn, bestämmer mig för en sak men ändrar mig lika snabbt för jag vet att jag bara kommer göra dom besvikna just nu.
Ljudnivåer klarar jag inte av... varken i hemmet eller på allmänna platser. 
Jag går alltså med öronproppar på mig jämt....
vill fly, gömma mig, Bli osynlig eller undvika folk!
Får så ont inom mig, i bröstet, svimningar, känns som man ska dö!
Panikattacker, stora ångest, illamående, hjärtklappningar, svettningar...... 
Vissa dagar han man fullt med energi och andra inte...
Jag kan inte veta förens samma dag hur jag mår.
Hur de tär sig på krafterna.
Att bara gå upp på morgonen med barnen kräver så mycket kraft.
Att laga denna förbannade maten som jag inte oftare orkar med.
Jag orkar knappt med mig själv, ta hand om mig sjölv osv...
De känns ju dumt...
Jag kan inte göra mina barn glada, kan inte skratta åt något (eller idag fick min kära mamma, pappa och syster mig att skratta).... så underbart faktiskt ❤️
Annars är det ganska tomt här inom mig just nu med fantasier!
Jag är rädd att göra mina barn besvikna, dom betyder ändå allt även om jag inte r helt frisk nu.
Men just nu är jag inte bra för dom. Alltså de jag försöker säga är att dom har det roligare och bättre utan mig.
Jag ligger bara ner i min säng , eller bli irriterad och stressad, dom märker!
Dom är kloka små rackare 😘😍 jag älskar dom allt över något annat och de sista jag vill göra är att förstöra, göra dom ledsna eller besvikna! Därför förklarar jag väldigt myxket för dom.
Dom har fått veta att jag är myxket trött (vet inte om de är bra för dom att veta)...
Men vill inte att dom ska komma ihåg mig som om ”hon låg bara där”...utan för en anledning och det var för mamma var inte frisk då! Människor kan tycka man är lat kanske eller så egoistisk i denna fråga!  Men människor kan inte förstå det här om man inte har varit med om det.
De tar så hemskt på psyket och har aldrig känt mig så usel eller värdelös i mitt liv kan jag tala om.
Men endå är det inte mitt fel... de blev såhär bara tyvärr!
Man kan inte alltid styra sitt liv och sina känslor.
Jag får höra ”jaha, är du trött nu.... aha och nu orkar du göra det.... jaha, du orkar inte jobba men Du orkar det där”... de handlar om när man kommer i en svacka ska man försöka ta sig ur den och då ska man tänka eller göra roliga saker säger både min psykolog och doktor annars kommer man aldrig hitta ”den rätta vägen tillbaka igen”... ❤️
Jag blir så slut så jag sover som en ungdom och känner mig inte utvilad, ibland missar jag tider när vi ska upp, försover oss, glömmer bort saker.... bara nu på senaste veckan tillbaka har jag mått skit och inte suttit stopp för de.
Den där jäkla stressen. Hinna med alla måsten, åka hit och dit skjutsa barn. Julstressen mm...
Jag borde bli bättre med att säga ifrån till andra när jag inre orkar men jag orkar ibland inte utan kör bara på så då blir man slut😪😫🤮😪 vill bara bli frisk!
Vill inte må skit.. jag måste ta ett lugnare tempo nu så man kommer tillbaka på banan igen🤯

Kram Jannice