Hur går man vidare?

Allt känns så tomt och svårt. Jag vet att de bästa är bara å gå vidare men de var svårare än vad man trodde. Jag är glad att bebben inte han växa så länge för de hade varit svårare. Jag är tacksam för alla värmande ord och tankar som ni släpper över oss. Jag vet att jag kommer gå vidare. Jag hoppas att de snart ska kännas bra igen.

Igår berättade vi för William. Han gjorde en ledsen min och sa “jag vill inte att mitt syskon ska vara i himmelen”. Sen senare på kvällen fick de mig tänka och W såg mig till tårar och han är en klok och förstårlig kille och sa “ibland händer det bara så” å så strök han sitt finger på min kind och sen klappa handen på magen min. Ååå,vad gulligt. Han förstår!

Han är bra söt! Han frågade också om bebisen fanns i magen och när den skulle komma till himmelen. Då sa vi “på fredag”. Han sa då måste “man tända ljus och ge blommor till den då”. Ja,de blir ju lite svårt men hur söt får man va? Tur man har honom. Han är ett verkligen lyckopiller. Han är mitt solsken och min värld. Vad skulle man göra utan honom? Jag älskar dig William!