Man får glädjas av det man har..

Jag måste få skriva av mig...Igår när vi kom till akademiska för ett efterlängtat ultraljud så får vi reda på att bebisens hjärta inte tickar på och att den har varit "död" ett litet tag. Vi såg själva att hjärtat inte rörde sig å de var ett hemskt besked. De berättade att livmodern inte hade slutat växa men barnet var dött! Så många timmar på akademiska blev det å många tårar fällde vi <3 satt nog säkert 6-7 timmar av väntan. Å,personalen var bemötta de. När vi åkte hemåt så skulle vi hämta tobbes bil hos mina morföräldrar i sommarstugan då redan tobbes pappa hade hämtat William där då dagis var stängt å jag skulle sova middag för nattpass. De blev ju inte riktigt som man hade tänkt sig. Vi klev in på deras tomt å de första jag såg var morfar på altanen då han börja fälla tårar när han såg mig (har aldrig sett morfar gråta) å mormor kom å famnade om mig å morfar på de. Var en lättare känsla å bara få en kram å inte behöva säga så mycket! Det var skönt att inte William var just där precis då, för han frågar om han inte förstår riktigt. Vi bytte samtalsämnet ganska snabbt å de var skönt det med! Å,jag är så glad att vi har så många runt omkring oss som bryr sig å tänker på oss. De värmer otroligt mycket! Tack för att ni finns! <3