Ibland får man skuldkänslor.....

En son med astma :(

Men herre vad dåligt jag och Felix sov inatt.
Han hostar så de piper i bröstet samtidigt som han andas med magen.
Att leva med ett barn som har astma är aldrig kul.
Jag önskade att jag kunde ta hans astma istället för han som ligger där utslagen.
Mellan 22 till 06 tiden fick han jobbigt och en feber som inte heller var rolig.
Hans astma medicin är bättre sen dom ändrade styrka men man får puffa på lite då och då för han ska må så bra som möjligt.

Så vi sov som krattor.... 3h sömn fick vi nog iaf.
Annars har han legat på min arm, bytt ställen i sängen, promenerat till storebrodern och lagt sig och jag fick hämta in honom.... Såååå trötta vi var.

Jag känner mig helt borta i skallen.

Och duktiga William.... (Storebrodern) fick klara sig själv i morse.
Han är duktig på klara sig själv för det har jag sett...
Han vill dessutom också.
Men det är det att man känner sig så hemskt ibland när man sover kasst.

Till honom hade jag iaf satt på ett alarm på hans mobil så han visste när han skulle gå till bussen för jag vaknade nämligen inte idag heller av mitt alarm.
Ja, jag känner mig hemsk men han känner sig stor och andra sidan!!!
Han gillar att ta ansvar faktiskt....

Men han väckte mig och kom på att de var fredag och glosboken skulle in för det hade han sett på sin arm-klocka att de var fredag.... ÅÅÅÅ, han fick så mycket beröm av mig!
Jag glömde och han kom ihåg!

BÄSTA WILLIAM!!!!!
LOVE YOU! ♥